Vi har nu varit nere i öknen i ett par dagar. Ridit kamel och förlustat oss mer i den Marockanska världen. Vi anlände til Marrakech i strålande solsken och med en tår i ögat över att förstått att själva cykelresan var över. Vi har nu varit här ett par dagar och bekantat oss i staden Marrakech med dess omgivningar med parker, palmer, araber och Berber.

Mitt nya smeknamn har blivit Ali Baba i Marocko. Alla glor på mig. Vi har konsaterat att det troligen inte är många här med ett så pass rött skägg och blåa ögon. De flesta här har svart skägg och bruna ögon. Antar att man sticker ut en del i mängden. Det är mycket intryck och människor hela tiden. Aldrig tyst. Inte ens på natten.

Vi vandrade häromdagen in i SOUKEN (Marknadsplatsen i Marrakechs Medina). Där vi gick vilse. Detta eftersom det inte finns några markeringar eller skyltar som visar en vägen i gyttret av gator och saker till salu. Inne bland gatorna blev vi medlurade av en man som skulle visa oss vägen till en marknad längre in i Medinan. Medinan som sträcker sig runt 16 km är väldigt stor. Efter att ha gått i 15 minuer kom vi fram till platsen han ville visa. Där gick vi in och fick återigen kolla in läderproduktionen och färgningen som framställdes i karen. Likadant som i Fes. Bara det att här gick vi omkring bland faten. Stanken var enorm. Vi försökte tala om att vi inte ville titta men personen incisterade att vi skulle in och titta.

Efter vi hade kollat in hur lädret framställdes gick vi över till butiken. Vi sa att vi inget ville ha. Så fort vi lämnade butiken stod samma man som hade fört oss dit och krävde oss på pengar för visningen. Vi förklarade att detta var något vi inte ville. De höjde rösten och jag slängde till honom en 10 DH (Samma i SEK). Sedan lämnade vi den skumma platsen fort. Inte många turister där direkt. Mannen som hade fört oss dit hängde även han på oss, men efter ett tag försvann han.

Vi gick tillbaka emot Souken och Jemaa Ef Naaal där ångan hade börjat komma igång bland alla matstånd och folk hade börjat samlas. Vi tog oss en färskpressad Juice för 10 DH som skulle kostat 3 DH enligt senare människors berättelser. Senare på kvällen berättade en Schweizare för Lena om att han hade råkat ut för samma man i blå väst som hade tagit med oss. Samma sak hade hänt honom. SKillnaden var bara den att han var verkligen vilse. Han Hade vandrat omkring i  timmar. Detta såg killen i blå väst och utnyttjade situationen. Efter att inte köpt något. Kom det fram 6 stora män och krävde pengar av honom. De hade fått se hans plånbok och vistelsen slutade med att han betalade 400 DH och att de skickade iväg honom åt fel håll. Tur att detta inte hände oss.

En god regel när man befinner sig inne i SOUKEN är den att: Om någon kommer fram och vill visa vägen. Gå aldrig med. Om någon försöker prata på ditt språk. Spela dum och oförstående. Till slut går de sin väg. De de vill åstadkomma är en diskussion och ett eventuellt köp.

Man skall absolut inte tro på vad de säger (De flesta inte alla). En del är genuina personer med ett gott hjärta. Men här nere gäller det att hålla sig lite kall och erbjuda struntsummor och öka på efterhand om du ska få något billigt. Om man bara tittar på hotellet vi bor på nu. Hotel Ali. Ett fantastiskt hotel i förhållande till att det har en stjärna. Men när vi bodde här våra första nätter betalade vi 300 DH i dubbelrum. Vilket i Sverige skulle man knappt få plats på ett vandrarhem. Därför sa vi inget. Men nu när vi pratat med några andra personer. Sa de att det är lågsäsong och ni borde få rummet billigare. Gick fram och talade om att vi funderade på att byta hotell. Genast kunde vi få rummet för 250 DH. Detta är svårt för oss som Svenskar att komma in i. Detta köpslåendet hela tiden. Överallt känner man sig lurad. Har man fått ett bra pris eller ej.

Detta tar sin tid att lära sig men så småningom har man nog fått in touchen i att förhandla om det man vill ha. Tricket ska visst vara att ge hälften av det du vill ge och sedan gå uppåt sakta för att visa din välvilja att ge lite till för varan och sluta på den summan du vill ge.

Vi har nyligen återvänt efter att varit ute på en ökensafari. Tillryggalagt över 1200 km med bil. Sett mycket öken, bott i kallt hotell och ridit kamel. Vi bokade resan från hotellet för 950 Dh för tre dagar. Enligt vad de sagt skulle allt ingå förutom lunch och drickat. De talalde om vad vi skulle få se och det visades bilder. JAg frågade om vi verkligen hinner se allt. KLART NI GÖR. Talade kvinnan om. Ljug igen. Det mesta skulle vi få se från bilen eller ha för kort tid att besöka och strosa omkring. Detta vet vi i  efterhand.

Vi åkte iväg tidigt på morgonen och åkte över Atlasbergen. Efter att suttit i bilen i över 6 timmar med slående utsikt var vi framme i Ouarzazate (Där bland annat Gladiator spelats in). Detta är Marockos filmmecka. Här i öknen finns flera filmstudior och många bra filmer har spelats in här. Lunchen var kort och museumet var alldeles för stort att gå över på en kvart. Entrévärden sa dock att detta skulle vi kunna gå över utan problem på en kvart. BULLSHIT. Området var över 2-3 Hektar stort. Allt för att få de 30 Dh i inträdesavgift från oss.

Färden gick vidare med en nästan tyst chaufför som ibland förstod och ibland inte. Åkte förbi vackra lundar och oaser där det växte och blommade på mandelträden. Efter en hel dags färdande var vi framme vid hotellet för natten. Bjöds på rikligt med mat till middag och sedan gick vi och lade oss för natten. Vi frågade vad som skulle hända dagen efter till chauffören. Som nästintill ofrivilligt kom och berättade när vi var tvugna att vakna etc.

Dagen efter gav vi oss iväg klockan 8 på morgonen efter att frysit hela natten. Åkte tillbaka nerför dalen de nästan 50 km. Där skulle vi möta en lokal guide. Han var väldigt bra och talade om allt som växte och hur de odlade. Efter ett tag sa han at vi skulle få komma in i en Berbisk familjs hus och se hur de bodde. Ännu en gång ljug. Väl inne kom vi in i ett rum med mattor och vi slog oss ner. Mannen var Nomad (Berber) och bjöd på Te. Förklarade vad och hur man framställde mattorna. Allt var ju trots allt igen bara för att sälja.

Besöket avslutades med att en av våra medresenärer hade med sig en handknuten matta för 850 Euro. Återigen lurade fast mattan var fin och vi hade inte köpt den som tur var. Guidningen skulle varat i 45 minuter men drog säkert ut till 2 timmar. Väl ute ur affären innan vi skulle in i bilen gick vi förbi en affär tär turbaner såldes. Dessa lurades jag och Lena att köpa av en man. Ett par timmar senare dök samma man upp igen och åt ihop med vår lokala guide och chaufför. Är inte det ett konstigt sammanträffande??? Återigen lurade.

Dagen gick fort och nu skulle det ridas kamel. Vi åkte fortare än fortast ner emot sanddynerna vid Merzouga. Där väntade kamelerna på oss och vi gav oss iväg med vår Guide Ali. Efter en timme var vi väl framme vid tälten och där vi skulle vara för natten. God mat serverades och sedan tändes en brasa. Några historier berättades från Ali.

EX: Vad är jag? Jag förds med horn. Jag lever utan horn och jag dör med horn. Vad är Jag?

SVAR: Månen!

Var härligt att befinna sig bland sanden fast att vistelsen var kort. Hade gärnat åkt längre ut i öknen. Timbuktu var ju bara flera veckor bort med Kamel. Dit Kamelkaravanerna gick när de väl fanns. Nu används kamelerna mest i turismsyfte tror jag.

På morgonen steg vi upp tidigt och red tillbaka i soluppgång. Lite trist att det var lite mulet men ändock väldigt vackert med massa färger. Satte oss efter att ätit frukost i bilen för hemfärd. Satt sedan i bilen i över 10 timmar. Stannade endast för två kaffepauser och lunch. Resan var värd pengarna men hade varit bra om vi hade haft en ordentlig guide och mer tid. Om man åker hit igen bör man hyra en bil själv och hyra med sig en guide så man inte blir lurad för mycket.

Överlag är det fantastiskt i Marocko men resan här börjar lida emot sitt slut. När jag åkte hemåt igår över Atlasbergen kom denna vackra låt på i min iPod med Andrea Bocelli och Sarah Brightman. It’s time to say goodbye för denna gången.

Ska bli underbart dock att komma hem och få uppskatta det man har hemma och förundras att de flesta persiner hemma talar sanning!

De sista dagarna ska vi vara ute och äta gott ute vid Jemaa Ef Naal innan det är dags för hemfärd. Den stora nöten är nu bara hur vi ska får hem våra cyklar.

Jag har alltid haft en förhoppning att de borde vara på följande vis i världen. ”Behandla andra som man vill bli behandlad själv!” Min förhoppning skulle vara att folk här höll sig till den meningen då skulle nog många problem rätas ut!

Ett svar till “ALI BABA OCH DE FYRTIO RÖVARNA!!“