Hoppas ni inte stressat för mycket innan jul utan tagit det lugnt! Om man stressar innan jul kan det annars bli så här:

FRÅN OSS BÅDA TILL ER ALLA SOM LÄSER VÅR BLOGG EN RIKTIGT GOD JUL!

Snacka om service. Cyklarna har fått sig en riktig omgång inne på verkstaden. Kanske man är lite slö, kunde kanske gjort servicen själv. Nej, när det inte kostar mer än 30 € per cykel med tvättning, justering av växlar, bromsar och ekrar. Kan man knappast göra det bättre och billigare själv som sann smålänning man är.

Faktum är att under tiden vi har haft våra cyklar inne på service, har vi istället hunnit med att både besöka Ronda och Sevilla.

Det här med Service skiljer sig avsevärt överallt i världen. Igår gick Lena förbi en enkel restaurang där vi tänkte att vi skulle ta en enkel Spaghetti bolougnese. Shi fick vi. Notan slutade på alldeles för mycket emot vad vi fick . Maten var kall och fick en plastbit i maten. Bröd kom på bordet fast vi inte bad om det. Kostade extra! Vi bad dem om lite nytt krubb och fick in samma mat igen efter den varit i mikron. Ja de torkade av kanterna något. Det var en liten miss men vad gör man.Kaffemaskinen den var sönder på stället med, så de hämtade lite kaffe från grannen. Bra service va?

Ronda gjorde vi i ösregn. Första gången mina regnkläder kom fram. Vi såg Puenta Nuevo både uppifrån och nerifrån. Som mina militärchefer sa när man låg inne i lumpen. ”Det finns inga dåligt väder bara för dåliga kläder”. Sedan är både jag och Lena sådana att Ge upp det ligger inte i våra gener. Vi brukar säga ”GE UPP? VAD ÄR DET?”

Vi förklarade för turistvärdarna inne på turisminformationen i Ronda om Ferdinand och Puenta Nuevo. De hade inte en aning. Trots att filmen använts som propagandafilm emot Francos regim. Hade jag varit dem hade jag använt denna film som filmen för Ronda. Fick värsta idéerna som turismvetare man är.

Det här med byggnader har vi talat om innan. Men måste prata lite till om dem. Vi var inne i ett par museum. På en vägg var tavlorna övertäckta. Det läckte lite från taket bara. Okej… mögel och fuktskador. Vet de inte att det kan börja regna i Spanien? Dagen var dock mycket intressant med mycket vatten som inte visste vart det skulle ta vägen utan rann rätt i huvudet på folk och floder bildades på vägarna. Tur att jag såg ut som ett stort STOPTECKEN med min röda utstyrsel. Jag gillar också att Lena gick med sina Foppatofflor. Foppatofflor är otäckt fula men fungerar perfekt när det regnar. Plastpåsar på fötterna sen är det bara att gå.

Mina fötter var blöta rakt igenom. Eftersom jag inga gummistövlar har med mig. Men med lite tidningspapper så börjar de sakta men säkert torka nu. Vi har idag åkt tillbaka emot Fuengirola. På vägen hit  åkte vi på ett par riktigt små vägar. Där vi hade läst att på ett ställe skulle det kunna bli svårt att åka över om det hade regnat mycket. Regnat, det hade det gjort och floden var översvämmad. Lena kollade om vi kunde komma igenom. Plockade bort lite grenar sen gasade vi igenom vattenpölarna på bron. Åh vad roligt hon tyckte det var.

Åkte på Autopistan emot Malaga flygplats och insåg att hemskt vad Diesel vi har kvar. Detta är ju inte bra. Som Smålänning bör man göra åt det man har betalt för. Vi insåg dock att detta var omöjligt. Vi har innan beskrivit detta dumma påfund att man ska lämna tillbaka bilen med så tom tank som möjligt. Ja det är sant. Fast har absolut lönat sig. Bilen kostade endast oss 120 € för 5 dagar av intensivt åkande på småvägar med bergar och dalar.

Vi insåg att nu när vi har chansen bör vi besöka det kära småland och ta oss en tallrik med Köttbullar med potatis och lingonsylt på IKEA. Okej lite fjantigt men oerhört gott. Snacka om Småländsk Service fast med Spansk personal.

Lämnade tillbaka bilen och ingen kollade om bilen ens fanns där. Tack och hej. Tog tåget tillbaka till Fuengirola. Checkade in på hotellet vi nu bor på i tre nätter. Hämtade våra cyklar. DÅ kom jag på det . Idag är det julkonsert i kyrkan. Skyndade oss på och fick höra till en underbar blåsorkester som spelade underbart. Nu är julen räddad.

Har sagt det till Lena och inser nu att jag är rätt trött på Spanien. Vill gärna lämna Europa och komma in i Afrika. Har insett att Denna abstinens av att få cykla vidare kommer allt närmare. Snacka om lång service för våra kroppar. 18 – 25 December. Shit, Det vill till att vi kommer igång sen igen.

En fin bit vi hörde idag bör ni alla lyssna till innan ni dukar upp julborden i Sverige ”Joy to the world”

GOD JUL FRÅN MIG OCH LENA TILL ER ALLA!

Har ni lätt för att få svindel, ska ni inte läsa det här. Nej, jag skrev inte spindel utan svindel. Nu har jag varit lat några dagar och ”stumnat” till i mina muskler. Skönt  med lite ledighet. Jag har åkt bil med Peter. Vi har inte sagt att vi ska cykla hela tiden. När vi cyklade ned mot kusten till Almunecar, då kändes det i magen och i knäna. Det var en otroligt smal, kurvig väg med fruktansvärda stup. Trollstigen i Norge är ju rena barnleken jämfört med detta……ja, jag har ju inte cyklat där förstås. Vägen var enastående vacker med fantastisk utsikt över nejden, vilken låg LÅNGT UNDER oss. Peter var som vanligt först och även han fick bromsa i nedförsbackarna. Som Peter tidigare skrev, så bromsade jag så länge att jag fick ont i handlederna och min stackars Skeppshultscykel fick ont i bromsarna. Det förstod jag eftersom de började skrika. Efter en lång stund, så frågade jag Peter om vi inte var nere snart. ” Det är bara 7 km kvar”! Är han inte klok! Som väl var blev det mörkt, så jag såg inte de hemska stupen vid sidan om mig. Jag cyklade i mitten och när det kom en bil, så hoppade jag av cykeln. Det är inte farligt med mörker, utan det är riktigt skönt ibland. Snacka om svindel. Hade det varit ljust, så hade jag nog fått krypa sista biten.

Idag har jag upplevt svindelkänslan igen, fast s.k bilburen svindel. Vi lämnade den vackra staden SEVILLA och där hade vi bott 2 nätter på NH -hotellet uppe på 9:e våningen. ( Svindel där också). Jag hade kollat lite på intenet innan vi lämnade vårt kära hem och läst om smultronställen i Spanien. Jag hade läst om fantastiska krokiga vägar och det är vad vi har upplevt idag. Vackert, sagolikt vackert….och tur med vädret. Se vår karta. Det är underligt att människan kan bosätta sig högt uppe på bergsbyar och djupt nere i dalsänkor. Vi har sett vackra vita byar och Peter har kört på dessa smala gator, ja jag kan inte förstå att det går att köra där överhuvudtaget.

Ja, på tal om att köra så måste jag skriva lite om konstig ”policy”. Då vi löste ut bilen ifrån Malagas flygplats, så får vi reda på att vi ska lämna tillbaka bilen med TOM tank, annars får vi ”böta”.  Dieseln är inkluderad i bilhyran. Visst är det underligt. Det är ju till att uppmana oss att köra i onödan! Konstiga förhållningsorder. Vi sa att vi kanske ska rulla in bilen sista biten. Bra och billig bilfirma dock. Det är härligt att åka bil i uppförsbackar. Man bara sitter och njuter. Att folk är så dumma att de cyklar. Bra chaufför (Peter) och bra karläsare (Lena).

Nu måste jag gå tillbaka lite i tiden. Det var härligt att cykla utmed Medelhavet ner till Fuengirola. Ibland kunde vi cykla på strandpromenaden. Torremolinos var fullsmockad med pensionärsfolk ( äldre än vad jag är). Torremolinos var ju Solkustens första Chartermål, har jag hört. Benalmadena passerades och där ska vi fira Nyår med en del av familjen.

Fuengirola. Solen glittrade i havet. Vi måste bada, men det verkar lite kallt. Vi väntar til en annan dag. Vi letade reda på Svenska kyrkan utomlands (SKUT). Vi blev mycket väl mottagna där av de svenska medarbetarna. De skulle sluta för dagen, men de stannade kvar för vår skull. Tänk vad snälla de flesta människor är. Vi värmde vår medhavda mat. Pannbiff, ris och sallad vilket jag hade lagat på förra stället. Vi fick kaffe. Jag köpte kanelbullar! Mums, så goda. Peter fick ypperlig väganvisning av Eva-Marie, var vi kunde handla SVENSK MAT. Vi kunde även bo på ett ”svenskt hostal”, och lämna in cyklarna på service. Skönt att prata svenska. Vi hade ju anmält oss till Julaftonsfirande där också. Just det, vi får inte glömma att köpa kex och ost.

Vi köpte nyponsoppa, grädde, kaviar, ahlgrens bilar, och havregryn! Vi hade nog kunnat köpa HELA affären.

Lämnade cyklarna för service. Tyvärr kunde vi inte ha vårt bagage på hostal Marbella, för de skulle stänga efter vår vistelse. Tur igen! På andra sidan gatan fanns ett annat hotell där vi fick lämna vårt bagage tills vi kom tillbaka, från vår bilresa.

Vi är förvånade att det sällan finns värme på hostalen vi bott på. På hotell däremot finns det ”värmeanordningar”. Peter och jag diskuterar ibland vad som är hög standard. Lyssna på detta.

Vi har nu sett mycket av det spanska landskapet och även utforskat en del städer. Tänk vilka stora kyrkor vi varit inne i. I Sevilla besökte vi bl.a Plaza Espania. Vilket ”chabrak”, som Morfar brukade säga. Det måste kostat enormt mycket att bygga allt detta. Kyrkan ”Giralda” är den 3:e största i världen efter S:T Petersburg och S.t Pauls Cathedralen.

Den är 120 meter lång och 80 meter bred och kyrktornet som dels var en minaret och kyrktorn är 98 meter hög.  Ingen annan byggnad i Sevilla får byggas högre. Enastående utsikt. Det finns så mycket att se. Vi besökte tjurfäktningsarenan i Sevilla. Jag frågade guiden om det fanns någon tjur, som inte ville strida mot matadoren och berättade för henne om ”Tjuren Ferdinand”. Hon skrattade lite åt mig och tyckte nog att jag var lite lustig ( och det är jag ju).  Idag har vi åkt förbi en massa korkekar. Ferdinand länk.

Som vanligt går dagarna alldeles för fort. Åh, vad vi har det bra! Vi slipper all snö, men det är för kallt att gå i sandaler, vilket jag gör.

Vi befinner oss just nu i staden Ronda. Här finns den äldsta tjurfäktningsarenan. Har promenerat lite ikväll och tittat på den vackra bron, Puenta Nuevo.

Imorgon är en annan dag och då måste vi ju upptäcka mera intressanta saker.

Dagens fråga: Hur många ramper är det upp till tornet i Giraldakyrkan i Sevilla? ( Det var ramper istället för trappsteg).

Så här i juletid kan ni titta på ”Tjuren Ferdinand” och lägg märke till att när Ferdinand transporteras till Madrid så ser ni bron Puenta Nuevo i Ronda.

Igår var en dag som man tvivlade på om man ville åka vidare. Det fullkomligt blåste hela dagen. Solen var väldigt varm men inte vinden och skuggan. Tur att vi hade pause i Nerja. Idag ute på vägen igen hade vädret förespåtts vara mulet i Málaga. Dock var det solsken hela dagen och knappt en enda backe de 50 km vi cyklade. Båda sa åter igen att nu känns det som man vill vara ute för evigt och cykla.

Detta infaller rätt ofta under ens resa att vissa dagar är uppåt och andra mindre intressanta så att säga. Tur att det är en majoritet av positiva dagar.

Granada som ni vet var fantastikt. Där hade vi en otrolig upplevelse med allt vad det innebar. Vi lämnade Alhambra rätt tidigt på morgonen med Sierra Nevada på vår vänstra sida. Efter ett par timmar försvann synen av de snötäckta bergen. Jag insåg att nu srr jag troligen inte snö igen förrän nere i Marrakech på Atlasbergen.

Tiden gick och som vanligt går inte allt enligt planerna. Nästa ort var långt ifrån. !! Högsta punkten var nådd. Nu stod vi åter på 1200 meter. Som ordspråket säger ”vad som åker upp måste slutligen kommar ner” (what goes up, must come down”) blev sanning. Vi skulle nu tillbaka till havsnivå från att varit uppe bland bergen. Det var en vacker utsikt och jag trodde jag såg havet. Detta var inte havet utan molnen.Kändes väldigt härligt att vara ovanför molnen.

Vi såg en vacker solnedgång och åkte nedför serpentinvägen. Det började mörkna och lamporna åkte fram. Vi såg staden långt nedanför men vi var långt ovanför den. När det väl hade mörknat. Kom vi äntligen in i molnen. Inte en bil och sikten var bara ett par meter framför cykeln.

Skeppshultscyklarnas bromsar fick verkligen kämpa. Tänk er att behöva bromsa i 35 km. När det var 7 km kvar till där vi skulle övernatta hade Lena fått ont i händerna av allt bromsande. Vi kom ner välbehållna och fick rum i ännu ett kylskåp utan värme. Denna gången var vi tillräckligt smarta att ta fram sovsäckarna. SOm vi säger snacka om kontraster. Dagen före hade vi sovit på Paradoren. Duschen var i varje fall varm och vi fick en skön nattsömn i våra sovsäckar.

Var vackert att se vart vi hade åkt dagen innan. Vi åkte iväg från Otivar ner emot Almunecar. Ytterligare 14 km nedförsbacke. Bromsarna gnisslade så hårt hade de fått arbeta dagen innan. DAGS för service….

Efter alla nedförsbackar och trafiktomma vägar skulle vi ut på de trafikerade vägarna igen. Tog oss därför en god kopp kaffe innan och en klementin. Nedan jag och klementinträdet.

Åkte vidare och kom till Nerja. Hade sådan tur att vi hittade stället Lena hade blivit rekommenderad på första gatan. Ibland ska man ha tur. Det är ett svenskt par Som heter Eva/Magnus Wahlberg som äger detta stället. San miguel Hostal heter det. Vi bodde där i två dagar. Visste ni förretsen att Nerja har helt klart det bästa klimatet i hela spanien med mest soldagar. Detta efter två bergskedjor skyddar den lilla kuststaden. Vi kollade in den helt vita byn Frigiliana uppe i bergen, Cuevas de Nerja och Europabalkongen. Grottan i Nerja var enorm. Är tredje mest besökta attraktionen i Spanien Efter Madrid och Alhambra. Kul att få se det. Vi tackar för att vi kunde se på den vackra luciakonserten via streaming på SVTplay. Otroligt bra med internet alltså. Fast Lena har lite dåliga vibbar när hon sätter sig framför datorn. Då fungerar den aldrig. Konstigt det där.

Har nu åkt vidare till Malaga där vi ska stanna ett par dagar innan vi drar vidare. Inser att Julen närmar sig, Nyår med, och Marrocko.

Eftersom vi varit i Nerja blir dagens fråga därifrån. Vad betyder egentligen ordet Nerja på Arabiska?

Spanskan börjar flytta på något bättre, åtminstone när det gäller trafiktermer och riktningar. Har bestämt mig för att försöka hinna med en spanska kurs när jag kommer hem. Vore roligt att lära sig lite spanska för husbehov. De är ju inte direkt duktiga själva på engelska eller svenska.

Hoppas alla ni där hemma har det roligt i snön. Måste kännas förträffligt och skrapa rutorna på bilen varje dag innan man åker till jobbet?

Nu ska jag ta mig lite Sangria innan jag tar mig upp till sängen på Picassos corner Hostal.

Må så gott alla vänner!

Jodå, ni läste rätt. Ja, om man jobbar inom vården så tycker man ju inte att hög puls är så bra, men om man bor bland ryggsäcksfolk i Granada …..då är det COOLT med hög puls.

Befinner mig just nu på Paradoren San Francisco i ALHAMBRA i Granada.  Parador är speciellt utsökta hotell i Spanien. Läs om paradorer.

Det här hotellet är en av de 500 bästa hotellen i världen. Det är stora kontraster i vårt cykeläventyr. Ibland hänger min hjärna knappt med. Vi har nu varit i Granada i 5 dagar och imorgon ska vi fortsätta att cykla vidare ned mot Malaga hållet. Enligt kartan blir det en tuff cykling med höga toppar. Det ska nog gå bra, för vi har ju varit uppe på 1297 m.ö.h med våra skeppshultcyklar.

Vägen till Granada var oerhört vacker. Vi cyklade bland röda, höga berg…det påminde om Grand Canyon i USA. Man känner sig väldigt liten och ödmjuk när man har dessa höga berg runt omkring sig och den blå himmelen. Tänk att man får uppleva sådant här. Man känner sig alldeles andäktig. Vi hade uppförsbacke i 9 km…..men sedan hade vi nedförsbacke i 24 km. Vi var ganska högt upp. Solen sken, ”stengetter” klättrade högt bland bergen och vi slapp alla långtradare. Se vår karta på hemsidan.

Väl komna till Granada var det svårt att hitta rum, för spanjorerna hade en slags kort-semester. Peter fixade ett pyttelitet enkelrum på hotel Macia. Portieren skrattade när vi sade att en av oss kan ligga på golvet. Det var så litet rum att luftmadrassen knappast fick plats  på golvet.  Jag låg på luftmadrassen och hade fötterna under sängen. Peter låg i sängen och för en gångs skull, så fick han plats med sina fötter. Alla sängar har varit för korta, så han har fått sova med fötterna utanför sängen. Med vårt bagage inne på rummet kan man kalla det ”compact living”.

Ja, så bytte vi sovplats till ett ”bacpacker-hostel”, vilket hette OASIS. Det här stället låg inne i de gamla kvarteren. Vi hade kollat det kvällen innan, men det var fullt då. Ofattbart att man kan cykla där. Kullerstensgator, hundbajs (överallt) och lite allmänt ruggigt område. Se bilder på hemsidan. Stackars cyklar! Vi checkade in. Peter bar upp cyklarna uppför trapporna och så ställdes de innanför det allmänna köket. Det var bara vi som hade cyklar. Konstigt?? vad slöa ungdomar är!. De flesta åker tåg eller flyger.

Det här vandrarhemmet låg strax nedanför den fantastiska gamla moriska fästningen ALHAMBRA. Pulsen var hög. Nej inte på mig, utan på stället. Det är ju så ungdomar uttrycker sig. Det är COOLT! Ungdomar från hela världen bl.a ifrån USA, Australien, Nya Zeeland, Syd-Korea osv. Vi pratade med en massa olika individer och det är väldigt berikande.

Det klart att vi var intresserade av att följa med på en statsvandring. Det var en kille som rusade iväg uppför trapporna i gamla stan ALBAYCIN och rätt som det var kom vi upp till utsiktplatsen ….dit alla turister …går upp och tittar över staden Granada. Vår guide visade oss en massa VACKRA graffittimålningar.  Vi såg t.o.m Pippi Långstrump på en mur. Det var fantastiska målningar. Turen blev lite för lång, och Peter och jag hade bara ätit frukost, så vi blev vrålhungriga. När vi är hungriga, så finns det aldrig några restauranger som är öppna.

Man är ju rädd att missa något, så det klart att vi hängde med på ”Tapas-turen” på kvällen. Det gick ut på att man skulle gå till 3 olika tapasbarer och dricka något och äta tapas. Jag nöjde mig med 1 glas rödvin ( jag gillar ju inte vin) och så blev det naturligtvis ”boccadillos” dvs en liten smörgås med skinka på. Nästa bar blev det boccadillos och nästa!!! Jag bara tittade på och förundrade mig hur smutsigt det var på en del golv. Allting slängs på golvet, och vad mycket skräp det slängs på gatorna.  Det klart vi hängde med till Flamencobaren också. Hemskt om man missade något.

Rökridåerna låg som dimman över Lutzen. Det var ingen vanlig cigarettrök utan sådan där söt doft, vilket kallas för hasch. Peter sa: ” Märkte du att han ville sälja hasch till mig?” ” men jag sa att jag inte röker!”  Varför ville han inte sälja till mig?? Jag fattar nog inte när de frågar! Musiken dunkade. Någon spelade piano, någon spelade gitarr, ett par dansade flamenco. Men var är volangkjolarna? Det klappades i händerna och det stampades i golvet. Pulsen var hög och ungdomarna trivdes. helt plötsligt så blev jag ”överhettad” och ville gå hem. Peter var snäll och följde mig hem, och sedan gick han tillbaka till festen igen.

Han sov inte många timmar.  Han gick och lades sig kl 05:00. Dagen därpå åkte han buss till en skidort i Sierra Nevada och jag promenerade runt i den moriska fästningen ALHAMBRA och i den fantastiska trädgården GENERALIFE. Det går inte i ord att beskriva det, utan man måste se det med egna ögon och uppleva det med alla sina sinnen.

Igår besökte Peter och jag ALHAMBRA igen och vi gick där i 6 timmar. Vi tyckte det var lite konstigt med biljettförsäljningen, men det skriver jag om en annan gång. ”Eller nu pratar vi inte mer om det” som vi brukar säga.

Peter ligger i vår svit. Han tror att han är Sultanen av ALHAMBRA och jag ska ta ett bubbelbad och låtsa att jag är en av haremsdamerna. Det skulle vara väldigt roligt att kunna gå tillbaka till tiden då ALHAMBRA  var bebott av alla dessa människor och se hur det dagliga livet levdes.Nu är det bara turister här och säkerhetsvakter. Tänk om dessa gamla byggnader kunde tala. Vilka berättelser man skulle få höra. Nu hör man fontänerna plaska. Och den gamla Nasiren sade att vattnet är lika viktigt som hans blod. AlHambra betyder ”den röda borgen”.

Vi har cyklat över 1000 km nu och allt har gått bra. Man träffar speciella människor överallt. Vi fick en adress till en clown som cyklar runt i hela världen. Läs gärna om den personen.

Har just nu pratat med våra kära via datorn. Det är ju ett fantastiskt redskap, när man vet hur man ska hantera den.Man upplever så mycket under resans gång så det är svårt att förmedla allt.

Om 2 dagar är det Lucia, och jag som glömde att packa ned mitt Lucialinne. Snälla nån. Snart är det JULAFTON. Om ni har problem med att hitta på vad ni ska köpa i juklapp, så kan ni sätta in lite pengar på vårt projekt ” JUST GIVING”. Vi passar på att tacka James Mee (Peters studentkompis i Bremen för hans bidrag)

Dags för bubbelbad och drömmar om att jag är sultanens favorithustru.

Som sagt hög puls …..det är COOLT!….men jag föredrar att titta ut genom fönstret och se hur ljusen skiner på trädgården Generalife i Alhambra.

God Natt Världen.

Det var ett tag sedan vi skrev nu. Beror både på att vi haft otroligt dåligt internet och att när vi kommit fram haft annat för oss. Vi har nu kommit fram till Morernas sista utpoststad Granada . Har ikväll känt lite på pulsen som verkligen är levande här. Men vägen hit har varit krokig som man brukar säga.

Allting började med att vi lämnade Los Alcazares. Vi förlyttade oss raskt, nästan för raskt. Jag hade ju helt klart för mig att vi skulle hinna till Totana. En bit innan förstod vi att detta var inte uppnåbart utan försökte hitta ett hotell. Tror ni det finns ett runt hörnet när man väl behöver ett. Nej då. Folk sa till oss att det var bara till att cykla vidare till Totana och hitta ett där. Väl i  Totana hade det enda hotellet stängt. Lösningen blev att fortsätta ytterligare 3 km i mörker, som Lena tycker är fantastiskt kul (sarkastisk). Hotell hittade vi och fick sova ut. Gjorde en kort tur dagen efter ner till staden Lorca där vi stannade och kollade in Fortaleza el Sol. Denna stad var en viktig stad i kriget emot Andalucien och morerna. Vacker utsikt och härligt väder hade vi hela dagen. Tänkte vi skulle äta lite gott på kvällen men kom naturligtvis för tidigt ut. I Spanien äter man ju inte förrän kl tidigast 20:30. Det slutade med en ”VadePizza” och visst var det pizza. Gott ändå.

Dagen efter drog vi vidare emot Velez-Rubio. Denna väg som vi åkte på. Det var fantastiskt. Kändes som att vi var helt själva på denna lilla väg. Hundarna skäller överallt och människorna hejar på oss. De sistnämnda känns bättre än de förstnämnda. Det enda som bekymrade oss något var regnet som var i antågande. Men tur som vi har kom endast ett par regnstänk på oss i blåsten. Vi har dock förstått att det är inte lätt att ta skydd här nere när regnet kommer. Det finns endast en massa madelträd och olivträd. INTE som hemma direkt med våra höga granar. Vi har även funderat och tänkt på att alla dessa Ramblas och Rius (floder, bäckar, fåror) som på MIchelinkartan är blå och ska vara vatten i. De är helt tomma. Helt uttorkade. En del ombyggda i städerna till trädgårdar. Kan detta verkligen vara bra? Alla dessa oliv, mandel och klementinträd. Allt vatten som kommer från bergen leds om till alla bevattningsanläggningar för att vi sedan ska kunna äta våra oliver mandlar och klementiner. Vi brukar ju klaga på tredje världen hur de förstör. Men hur står det verkligen till i Europa?

Ni förstår man hinner tänka en massa när man är ute. Varför och hur! Kanske allt är normalt men slänger bara ut en undran. Vi kom i varje fall fram till Velez-Rubio superslitna efter cyklat i motvind och glömt äta under resans dag. Tog ett rejält skrovmål inne på en av byns restauranger. Mumma. Kändes som jag kunde ätit upp en hel häst. Mätta blev vi och tog in på hotell. På kvällen lagade vi vår egna mästerkvällsmat på balkongen. Det serverades kokta ägg, juice och mackor.

Vi åkte vidare emot Cúllar. Från nu gällde ”Via de servicio” (servicevägen för motorvägen) för hela slanten. Vi ville inte åka omvägar emot Granada eller rätta sagt det hade blivit sjukt lång väg runt. Detta skulle visa sig vara näst intill omöjligt. Första dagen var väl helt okej med endast en bit med grus/stenväg. Vi kom fram till Patroninnan på Hostal Puente Alegre i Cúllar. Vi var genomfrusna efter att kört hela dagen i motvind i 5 m/s. Jag i min dumhet trodde allt var i sin ordning till jag hade förstått att på rummet fanns det ingen värme över huvudtaget. I sängarna låg det 3 hästfiltar. Plus en till om vi kände att det skulle behövas. Jodå visst skulle det behövas. Den natten sov vi inte mycket. Det var nämligen värmare utomhus på morgonen än inne på rummet. KAN NI FATTA. Lenas kommentar på morgonen var;  – Nu vet jag hur mjölken känner sig i kylskåpet.

Vi har ju ändå konstaterat att vi har det utomordentligt bra. Inte bara på vår resa utan även hemma. Ibland kan det vara ganska bra att känna sig frusen för att kunna uppskatta att man har det BRA.
Vi ville fort ifrån Cúllar och vi skulle bara åka vidare till Baza och ta in på ett varmt hotell och vila upp oss. Kom iväg tidigt och i Baza var vi på bara ett par timmar. Bestämde oss fort för att detta var inte staden vi ville stanna i utan beslöt oss för att åka ända till Guadix denna strålande dag. Det var nu utmaningen skulle komma.

Via de servicion blev än värre. gruset blev till stenar och knappt farbart. Solen strälade dock skönt emot våra kroppar. Såg äntligen de snötäckta Sierra Nevada bergen och tyckte det var riktigt häftigt. Visst var det, ända tills vi kom fram till en restaurang där vägen tog slut (trodde vi). Vart F*N är vägen. Vi åkte på båda sidorna om motorvägen utan att lyckas. Frågade minst 7 personer om vart servicevägen var. Alla spanjorer svarade olika. Till slut fick vi tag i en gammal gubbe och hans fru som sa att här går vägen. Tur med äldre folk som har koll på saker och ting. Sen må jag säga. Vet man inte bör man hålla truten och inte säga något för sägandets skull. Vilket många spanjorer gör.

Denna förvirring tog oss nästan 40 minuter att hitta en väg. Fortsatte emot Guadix. Mörkret la sig över Sierra Nevada, bergstopparna och de två karolinerna. Pannlampan rök fram. Lamporna på och Lenas reflexväst också. Över åkrar unde broar ner i dalgångar och ett evigt letande efter jordvägar tog vi oss fram. Äntligen såg vi skylten Guadix. Jag tänkte att nu kommer vi fram till rondellen så skönt och sen är det bara att cykla in till staden.

VARFÖR går vägen uppför? Motorvägen kommer längre ifrån. Uppför en backe till, genom en tunnel, uppför igen. Vart skulle vägen ta vägen. Vi kom upp på en kulle (dit bara jeepar tar sig) Nu var vi uppe vid antennerna för staden (på ca 1100 m). Såg staden men fattade inte hur vi skulle komma dit. Den var långt ifrån. Asade oss ner för den branta och jordiga vägen som fanns. Brant som attan på sidorna där vi verkligen inte ville trilla ner. Till slut såg vi ett par grotthus och lite ljus. Vi förstod att äntligen har vi kommit till civilisationen igen. Efter ett letande i staden efter någonstans att bo, fick till slut tag på ett rum klockan 22:30, där vi stannade i två nätter och kollade in stan och drack en massa kaffe.

Där han jag har förresten läsa ut min andra bok. Känns så otroligt bra. Det var en väldigt rolig och lättläst bok av Arto Pasilina. ”Åskgudens son” . Passa på att läsa den om ni har tid. Finns rätt mycket roligt att skratta åt i den boken.

Hade Hanne Panduro-Hess varit med (vår danska vän). Så hade hon stortrivts med sin cykel. Eller Erik Olofsson en annan cykeltok (min studentkompis).

Nu var det slut med via de Servicion konstaterade jag och nu skulle vi ut på vanliga vägar igen. Vi var nu alltså ett steg ifrån Grandada. Lenas drömplats. Vilken dag det har varit. Vilken väg vi har åkt. Denna dagen har verkligen berört våra sinnen. Vilka utsikter. Vilken dag. Den klart bästa cykeldagen sen vi lämnade Barcelona. Snötäckta berg på sidorna. Kom upp på 1297 meter innan det vände. Sen var det nedför i 24 km ända ner till Granada som blev en enkel match.

Nu är vi äntligen här och hoppas att de kommande dagarna ska bli berikade med mycket upplevelser. Vi har under de senaste dagarna hunnit tänka över vad vi saknar och vad vi därför önskar oss i julklapp

Lenas önskelista:

- 1 paket havregryn

Peters önskelista:

- 1 kg svenskt lösgodis
- En ny bra pocketbok

Sedan skulle vi gärna vilja dricka lite svensk julmust och äta lussekatter.

Imorgon ska vi byta från Hotellet vi nu bor på, till Youth hostalet OASIS. Hänga med på Tapas och röka vattenpipa. Lovar att uppdatera med mer bilder imorgon. Kolla gärna in de häftiga grotthusen som vi har besökt idag. detta var hur coolt som helst.

Vi hörs om ett par dagar!

Sitter just nu i Los Alcázares i Murciadistriktet i sydöstra Spanien.  Den här platsen ligger vid ”innanhavet” Mar Menor. ( Kolla på vår karta).

Vi har en fruktansvärt tur med vädret. Det fullkomligt öser ned, så vi kan bara slappa och ha det skönt. För första gången sedan vi lämnade vårt Fädernesland Sverige, så regnar det. Vi har haft solsken och 20-25 plusgrader hela tiden.  Idag den 1:a advent så vräker regnet ned och vi har sådan tur att vi har fått hyra en lägenhet här i Los Alcázares av Amy och Björn Linden. TACK SÅ VÄLDIGT MYCKET! Mucho, mucho gracias! Det här är den första dagen som vi tar det lugnt. Ni vet, det är ju så mycket man vill se och göra när man är på semester, så man blir ju alldeles utpumpad.
Cyklingen har till dags dato gått alldeles utmärkt. Jag – Lena har haft 2 punkteringar på mitt framdäck.

Peter har tänkt att han ska köra slut på mig…..och han lyckas nästan.  ”Ge upp! Aldrig i livet!” Igår cyklade vi från Alicante utmed kusten bland rätt så stark trafik. Svårt att hitta små cykelvägar. Ibland morskar jag upp mig och cyklar runt i rondellerna och nästan glömmer att det susar förbi bilar. Vi trampade 84 km i går i MOTVIND.  Naturligtvis blev det mörkt sista biten, men man vänjer sig. Om man bortser från att knäna knirrar, höftben tar stryk, att jag får ont i handlederna ( p.g.a handbromsarna), att jag har lite ont i anklarna och att jag är genomförkyld ….så mår jag jättebra. Estupendo!

Peter är ju van att ta hand om ”VIP:are”, och för tillfället har han ju bara mig att ta hand om. Nej, jag är inte gnällig, men jag måste medge att jag blir trött ibland.  Har det med åldern att göra kanske???
Häromdagen i Alicante skulle vi bada och sola. Vi tog på oss bermudashorts, sandaler och en tunn t-shirt.  Som väl var tog jag min röda fleecetröja ( för i den har jag min plånbok). Puh, vad varmt! Vi tar en buss upp till en grotta. Det klart att det går någon turistbuss! Icke! Vi hyr en skoter. Ja, vad roligt.

Sagt och gjort. Lokalbuss till skoteruthyraren. Vi måste hyra en 125:a annars orkar den inte upp i backarna. Lämnade 250 euro i disposition. På med hjälmarna och så ”bönade” ( sjödaluttryck) åkte vi iväg. Tjoho! Vad roligt. Jag kände mig som Briggite Bardot när hon åkte med Fellini. ( Eller vem var det hon åkte med i filmerna?)  Peter tjoade och sjöng och jag satt på bönpallen och var inte något rädd. Jag skulle ju naturligtvis varit livrädd, men jag har blivit härdad under tiden.  Ibland fick jag påminna honom att han inte var på åkern hemma och körde. Fantastisk fin utsikt över Alicante och medelhavet. Så såg vi de höga bergen i horisonten. Där cyklade vi häromdagen.
Jag tyckte att det var jobbigt uppför och gick i många backar. Jag går i 5 km/tim i uppförsbackar och cyklar i 7 km/tim. Då tycker jag att det är smidigare att gå, fast cykeln full med packning at tung att dra.  Peter cyklar upp i alla backar och sedan väntar han på mig i väldigt många minuter.

Vi besökte grottan som heter översatt till svenska ”Kandelaber grottan”. Formationerna stalagniter och stalagtiter liknade ljus. Jättevackert. Se bilder på hemsidan.

Härligt att susa nedför. Vinden susade runt oss och vi hostade, nös och snorade och frös till slut. Konstigt att man inte har bättre vett…..men det kanske kommer med åren. Vi körde på nästan varje gata i Alicante. Vilken stor stad. Peter kan bli skotertaxiförare utan problem. Upp till en stor fästning Santa Barbara och beundrade utsikten. Vilka byggnadsverk de konstruerade förr i tiden.

På dessa dagar har vi upplevt väldigt mycket. Hinner inte skriva..eller rättare sagt ibland orkar jag inte skriva.

Har träffat många ”speciella” människor som vi utbytt tankar med…..och vi ”stollar” tänker ungefär likadant.

Ikväll ska Peter och jag tända det första adventsljuset och spela Julsånger med Sissel Kirkeby. Vi har inte orkat kolla om det finns någon adventsgudstjänst här i närheten. Hör att Peter sover gott.
Vad skönt att ha tak över huvudet och att bara slappa idag.

Vad äter spanjorerna till frukost?

På ett hotell vi bodde på ingick frukost. Härligt! Vi såg fram emot en hejdundrande frukost med stekta ägg och bacon och massvis med goda rätter! Låg därför lite längre. Då vi kom ned i restaurangen fick vi 1 kopp kaffe och en kroissant eller en sockerkaksskiva! Detta är väl ingen frukost för 2 cyklande vikingar!!!!

Jodå, jag bromsar i nedförsbackar! När vi hade cyklat upp till 1020 m h.ö.h så gick det nedför. När jag kom upp i 42 km/tim så började jag bromsa. Tycker ni det var fegt?

Nu får ni ha det så bra tills vi hörs igen ”bloggledes”. Ibland har vi inget internet och ibland orkar vi inte skriva, så det kan dröja några dagar. Vi ska vila upp oss 2 nätter till här och sedan cyklar vi mot Lorca och rätt över mot Granada…..om det inte blir för mycket bergsbestigning.

Vi har åkt förbi stora saltbassänger de senaste dagarna och därför är dagens fråga:

<KOLLA VIDEO>

Hasta Luego från Lena och Peter

Då har vi hamnat i staden Valencia och lämnat Catalunya bakom oss. De senaste dagarna har varit inriktade på cykling. Ja det är ju det vi håller på med. Att förflytta oss till härliga platser på cykel. Har skaffat mig en fantastisk ”bonnabränna”. Ja ni vet en sådan som man får när man har kortarmat och handskar på sig hela dagarna i gassande solsken.

Det är verkligen kul att ni är flitiga att svara på våra frågor. För er som hängt med så har floderna flytit ihop och inte isär. Kolla Wikipedia . Sedan var det alternativ nr 3 med soldaterna i Carcassonne. Är det någon som testat Youghurt tricket?

Efter vi lämnade Tarragona har vi träffat på andra fantastiska människor på vägarna emot söder bredgrader. Bland annat under tiden vi cyklade på den vältrafikerade vägen N-340 (inget annat alternativ) cyklades vi om av ett par grabbar från Österrike. De var på väg ner till sina vänner i Alicante. De var 18 och 20 år. De trampade till och med på fortare än vad jag gör. =) Under den dagen passerade vi varandra ett par gånger innan vi tog av i Benicarlo för att övernatta. De cyklade i genomsnitt 100 km per dag och campade i bushen. Inget som vi har vågat oss på.

Wayne Hughes var en annan trevlig person som hängde med oss ett tag. Han var på väg från Manchester ner till Angola. Han hade tänkt vara ute minst i 1,5 år. Nere i Angola skulle han försöka möta upp med en Irländsk kille och cykla med honom jorden runt. Även han bodde ute i ödemarken. Vi utbyte lite härlig information. Sedan trampade han vidare mot sitt/sina mål.

Det var en himla trafik emellan på N-340 och Lena var stundtals riktigt rädd och kröp ihop på sin cykel så hon fick ont i armen. Jo ni förstår det är på det viset att i Spanien kostar det att köra på Autopistan (motorvägen) och kostar gratis på National vägarna. Naturligtvis åker alla lastbilar där. Detta blir aningen jobbigt men vi försöker hålla oss ifrån sådana vägar om det är möjligt. Varför förbjuds inte alla lastbilar att åka på Nationalvägarna?

Vi anlände till Castellon den 20 november. Där bodde vi i en vacker stad. Där det var fullt med liv på kvällen med ”Tascas”. Detta fenomen som jag är helt ny på. Det fungerade ungefär som hemma i Sverige när vi har After work. Skillnaden var bara den att här var det två gator där det kändes som hela Castellon samlades. De verkligen stod så tätt att man knappt kom förbi. Där träffades alla och umgicks med lite Tapas en öl och en massa prat. Vi snackade med några trevliga personer. Sen var det dags för oss att ta oss i säng när alla vi 23:00 på en fredag gick vidare för att äta mat. Aningen sent för oss nordbor. Hehe.

Eftersom jag ville komma till Valencia på lördagen cyklade vi på ganska friskt på morgonen. Vi började med en Croissant med choklad och en god kopp kaffe och nypressad juice. Sen var man laddad för ännu en dag med cykling. 1 mil innan vi ankom till Valencia fick Lena punktering. Det var nog inget stort hål, då det räckte med att endast pumpa upp hjulet som sedan höll hela vägen in till Valencia.

5 km utanför Valencia körde vi om en otroligt härlig svensk kille. Martin Lindström som har Diabetes typ 1. Han Skulle springa från Berlin till Gibraltar. Kolla gärna in hans sida. Det kändes inte bra dock, då jag kollade runt på hans sida och gjorde testet för sockerberoende. Jag ligger verkligen i riskgruppen. Därförblir dagens fråga: Hur många Twix har jag ätit sedan vi lämnade Tarragona tror ni?

Vi tackar Lennart som bidragit till vårt re-cycle projekt i Afrika. Gör som honom och bidra till välgörenhet.

Dags att gå och lägga sig så vi orkar med att kolla in staden Valencia. Om ni inte varit här åk hit. Väldigt vackert och rent. Kolla in våra nya bilder på hemsidan och se vart vi är.

Det är verkligen skönt att bara kunna vara.

Jaha nu har vi varit på resande fot i 14 dagar. Våra stackars hjärnor är fullproppade med information om olika ställen vi har besökt. Hur ska vi få plats med allt under resans gång? Man kanske kunde byta ”chips” då och då. Man kan ju ”deleta” lite .

Vet knappt vad jag ska börja. Just nu befinner vi oss i staden Tarragona, precis utmed Medelhavet. Kusten heter Costa Daurada och betyder Guldkusten. Staden är en av Spaniens äldsta städer och tillhörde Romarriket. Det var en av Romarrikets viktigaste städer. Peter har varit härförare och jag är naturligtvis undersåte. Idag har varit en ”vilodag”, dvs. vi har gått runt i staden och tittat på nästan alla sevärdheter som vi kunde hitta.

Först skulle vi leta upp ett postkontor. När vi väl hittade kontoret, så var det nerrivet. Peter frågade olika personer och vi fick olika svar varje gång. Det är ju så att om man frågar 5 personer om vägen, så säger alla olika. När vi väl hittade postkontoret, så tog vi en nummerlapp och när vi kom fram till ”vår” lucka, så hade vi fel lapp. Vi fick ta en ny och ställa oss i kö igen! folk var trevliga och försökte hjälpa oss. En del kan skaplig engelska och det underlättar ju mycket. Vi har lärt oss att kuvert heter  -sobre. Vi snappar upp lite ord här och där, och innan vi kommer hem kan vi nog göra oss förstådda på spanska ( åtminstone Peter). Jag tror att jag är ”locco i mitt cabeza”. Snart ska jag ”dormir i min cama”. jag är lite cansada. Se gärna vår språkkurs från Cykelredaktionen v2

.Nu måste jag skriva lite om vår cykling. Just nu står våra cyklar inne i entren på hotellet. Man får ABSOLUT inte ställa något ute på gatan för här försvinner allting, så fort man vänder ryggen till. Vi har blivit varnade av hotellpersonal och andra människor. Vi har köpt extra lås till cyklarna.
Vi har gjort precis som vi INTE skulle göra. Vi bestämde att vi inte skulle cykla på motortrafikleder ( ni vet sådana där stora vägar som är väldigt trafikerade). Vi skulle inte cykla sedan det har blivit mörkt. Jaha, ni gissade precis rätt. Första dagen bröt vi dessa regler. Regler är till för att brytas. Vem var det som sade det?
Det var en härlig känsla när vi satte oss på cyklarna och lämnade Barcelona luften.
Om det var trafik???? Mycket mera än mellan Åsenhöga och Gnosjö! Långtradare. Väldigt otäckt när man är i en rondell och lastbilarna nästan snuddar cykelväskorna. Usch! Det gäller att hålla hårt i styret och inte vingla för mycket.

Peter cyklar först med den svenska flaggan i topp. Det ser härligt ut med hans cykelkärra och många hejar på oss. Jag kommer efter….(ganska långt efter) med min fullpackade cykel. Jag har min Sverige-tröja. Heja Sverige ropade några svenskar. TACK så mycket för de blå-gula Sverige-tröjor. Vi fick dem av de trevliga expediterna på Teamsportia i Värnamo.
Vilka backar det var utmed kusten. Naturligtvis gick jag uppför. Vilken utsikt! Bromsade i nedförsbackarna. Cyklade utmed Medelhavet i strålande solsken i går ca +20 gr. Nu blev ni allt avundsjuka!
Igår var en jobbig cykeldag. Mycket trafik. Jag höll så hårt i styret att jag nästan fick kramp i underarmarna. Har inte lärt mig att växla ännu. Jag har ju 24 växlar!  jag tror faktiskt att min gamla 5-växlade Skeppshultscykel hade varit bättre. Nej, jag var inte trött igår, utan helt utmattad!
Snälla ni , skänk nu lite pengar så att fattiga människor kan få en cykel se: Just giving. Nej, det är inget skämt, utan det är på riktigt! Vi har ett mål att samla in 2000 £. Peter och jag har redan satt in lite pengar, men utan era bidrag, så blir det bara ett cykelhjul. Ni vet vet ju hur man får hjulen att snurra. På tal om JUl, så såg vi jultomten svettas utmed medelhavskusten igår.

Glöm inte att gå in på : bilder. En sak till : Här är vi.
Ja, det var nog allt. Eller vi glömde att vi saknar Ann-marie Carlsson i tältet. =)

Men att det ska vara så svårt att få tag på sprit i Spanien! Vi fick leta i 3 timmar innan vi hittade sprit till vårt spritkök! Ett litet tips: Gå till en Ferreteria och fråga efter ”alcohol de cemara”.

Dagens fråga: Vart leder alla vägar?

Nu blir det kvällsmat och tidigt i säng för vi ska komma iväg imorn!
Hasta Pronto

Nu har vi varit i fyra dagar i Barcelona. Vi känner oss verkligen klara för avfärd. Vi har bestämt att imorgon stiger vi upp vid 7 tiden för att kunna komma iväg senast klockan 9:00.

I fredags tog vi och hämtade våra cyklar. Vi är ju inte duktiga på spanska direkt men efter ett par timmar hade vi löst biffen och fått slänga vårt skräp i containern. Dock tar det aningen längre tid i Spanien. Detta är bara något man måste vänja sig vid. Ta lite Siesta mitt på dagen och jobba fram till långt in på kvällen.

Första natten bodde vi på ett hostel och dagen efter hade min förträffligt trevliga och snälla Anita Jarhamn(En leverantör/vän i Barcelona inom konferens/event) fixat en lägenhet som låg ypperligt till på Las Ramblas. Där fick vi möjligheten till att sprida ut våra prylar och kunna organisera vår packning.

Nu har det äntligen blivit lördag. Dagen före vi sätter oss på våra cyklar och cyklar emot södra breddgrader. Vi testade cyklarna idag då vi flyttade tillbaka till hostelet som ligger mer strategiskt bra när vi ska åka imorn plus att vi sparar lite pengar som vi hellre lägger på äventyr och upplevelser.

Något som vi hade glömt att köpa som vi var tvugna att införskaffa var: ”bläckfiskar”, Cykellås och karta. Detta har nu köpts in och allt känns otroligt bra. Det enda som inte är bra är att vi har för mycket packning. Det andra och kanske viktigaste kritiken till alla cykeltillverkare. NI MÅSTE GÖRA BÄTTRE STÖD FÖR CYKELUTFLYKTER. Det fungerar inte med underdimensinerade saker. Mitt stöd har alla redan första dagen blivit skevt och släpar därför så att trampan tar. Det får vi dock leva med. Kan detta vara en affärsidé?

Nu känns det verkligen som man har gjort Barcelona för denna gången. Det är otroligt vackert här och jag längtar ofta hit.

Idag passade vi på att besöka La Sagrada Familia ,som vi missade att besöka förra gången då det var för lång kö. Vi tog då bilder utifrån. Vi undrade nog båda varför vi betalade 11 € per person för att gå in. Hade varit bättre att vi levt med att se det utanför från förra gången. Det var inte på något vis värt dessa pengar. Dessutom skulle de ha extra betalt för att åka upp i tornen med hissarna. €2,50 per torn. Inuti såg det endast ut som en byggnadsplats. Men men nu har vi gjort det.

Ganska trötta for vi vidare till Plaza Espanya för att titta på Font El Mountjuic. Detta berikade alla våra sinnen och tog mig hårt i själen att se detta verk av vatten, färger och musik. Har ni möjligheten glöm inte besöka detta. Visas endast på fredag och lördag mellan bestämda tider dock. Åk dit i tid. Vi var där i hela två timmar. Vi kunde inte gå därifrån så fint var det.

Ett sista gott råd om ni befinner er i Barcelona. Spendera hellre 30 € (som det kostade för oss i inträde på Sagrada Familia) på en god flaska vin och lite picknick. Ta med din älskling/älskade och åk i tid och invänta ”the magic moment” vid Plaza Espanya. Ni kommer inte att ångra det.

Då vi har möjligheten till att göra en sådan här resa som vi gör. Har vi öppnat en sida där vi samlar in pengar till en välgörenhetsorganisation. Denna välgörenhetsorganisation samlar in oönskade cyklar i England och skeppar dem till behövande i Afrika. Detta hjälper dem som behöver ta sig till arbetet eller skolan. Gå in och läs mer och ge gärna ett bidrag www.justgiving.com/lenaochpeter eller gå in direkt från vår sida. vi har ett mål att samla in 2000 Brittiska pund innan vi gjort klart vår resa. Hjälp oss att bidra.

Vill ni kolla på härliga bilder klickar ni er bara vidare till hemsidan ovan eller till bilder. Tills vi hörs.

Hasta luego.